Vi visste inte vad det innebar. Att vi skulle spårlöst försvinna in i skiten. Nu närmar det sig slutet. Eller fortsättningen rättare sagt. Vi är de omutbara. De är det ryktet säger. Och de får snacka bäst de vill. För vi tar i fan inga mutor. Vi triggar snacket som färdas 18gånger ljuset in i mörkret där eftertexten rullar. Vi tackar inga förutom de som finns med i våra hjärtan och som stöttas oss när skiten inte ville fungera. Nu jävlar. Olidligheten dra åt helvette.
