Alla goda ting är tre! Hurra för grabbarna som sitter bakom spakarna till freshnessmagpunktcom, hypebeastpunktcom och highsnobietypunktcom. För er som vet, ni vet. Världen får vänta. Under tiden får ni gärna besöka någon av dessa tre. De kan sin grej. Vi är oslagbara. Framtiden är vår. Dåtiden också för den delen, vi visste bara inte om det.


Barnen i verkstan gör vad de gör bäst. Inget snack här inte. Mer verkstad. Eller vi kanske ska spela hockey. För det gör vi ganska bra det med. Hur som helst. Lika mycket hockey i verkstan som snack ska det vara, och det kan ni ge er fan på att det blir.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta, men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet, den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser, den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks.
Ge oss världen. Och vi ska visa er livet.